hon älskade

igår läste jag ut "hon älskade" av helena henschen. för er som inte är familjära med boken så handlar den om helena henschens egen farmor signe thiel och signes liv och sökande efter kärlek i början av 1900-talets sverige och 30-talets nazityskland. det var i berlin allt skedde, berlin var innan världskrigen centrum för den kulturella eliten i europa. här samlades konstnärer av alla dess slag, vetenskapsmän, musiker etc. det är inte för inte man blir lite avundsjuk. min längtan till berlin har dock aldrig varit särskilt stor (förrän nu). visst tycker jag om staden men jämför den med wien, eller.. jämför inte ens för det går inte. mitt mål är att efter mina studier, eller kanske om några år, få tillfälle att arbeta i wien. min besatthet i wien grundas i dess beskaffenhet, i wien finns allt men i liten skala. ingen stad i europa består av en sådan blandning av öst och väst, gammalt och nytt, alternativt och mainstream, konservativt och liberalt. jag måste helt enkelt tillbaka till wien.

det här blogginlägget skulle egentligen handla om böcker och läsning men ibland kommer man somsagt in på sidospår. men på tal om läsning, som är ett av mina största intressen, så var jag på en jobbintervju för kanske 9-10 månader sedan. när kvinnan som intervjuade mig frågade om mina intressen så nämnde jag självklart läsning vilket uppenbarligen förvånade henne rejält. hon förstod inte hur man kan ha tid att läsa när man är student, hon sa själv att hon knappt läst en bok under hela sin studenttid. hennes inlägg förvånade mig rejält, men det sa jag inte såklart. det är ju just när man är student och läser en massa tråkiga (till störst del) vetenskapliga artiklar som skönlitteraturen behövs (även facklitteratur). att läsa böcker som inte är kopplade till ens studier ger ju just den inspiration som behövs för att klara av resten. i mitt fall försöker jag även läsa mycket på franska och tyska för att hålla båda språken vid liv nu då jag befinner mig i sverige och inte får tillfälle att använda dem allt för ofta. min läsning gynner således i hög grad mina studier och självklart även mitt välmående. men nu ska vi inte bli dryga och sätta litteratur och läsning som en förutsättning för ett vaket intellekt (även om det hänger ihop). alla har vi perioder, ibland läses det mindre och ibland mer. men jag måste nog säga, jag klarar nog inte riktigt av människor som inte läser böcker, jag kan inte låta bli att smått förakta dem. jag brukar studera människors bokhyllor för att kategorisera dem, ge dem ett omdöme men som jag självklart behåller för mig själv. självklart har alla människor olika kvaliteter men somsagt, utan böcker så går det nog inte. det går inte alls.